Regeringen har skrivit ihop en proposition till Riksdagen om förbud mot erkännande av utländska månggiften. Till att börja med ser allting bra ut. Regeringen menar att det handlar om ”stärkt skydd”, och såväl månggifte som tvångsäktenskap och barnäktenskap tas upp.
Och kanske är det faktiskt stärkt skydd, för i dagens mångkulturella Sverige är skyddet mot olika sorters tvångsäktenskap mycket klent.
Men vad hjälper det, när det ”stärkta skyddet” inte är starkt det heller?
I propositionen finner man snabbt bakdörrar med ord som ”synnerliga skäl för undantag”, som om det skulle finnas några sådana. Ska inte alla människor gå under samma lagar i Sverige? Vad är ”synnerligt”, och vilka ska bestämma den saken om inte riksdagsledamöterna vågar göra det?
