1984 viskar: ”Jag är här”…

Nu har stackars Paolo Roberto ställt till det för sig igen i PK-Sverige. Det är ju inte första gången- i mars drog han ett skämt i sociala medier om att män faktiskt kan fokusera på två bröst på samma gång, och hela PK-maffian gick bananas.

De ökända sexuella övergriparna Filip Hammar och Fredrik Wikingsson satte sig på höga hästar och styrde hela mediadrevet mot honom den gången- jag antar att de kanske kände sig lite kränkta eftersom båda två är för korkade för att lyckas fokusera på mer än ett bröst åt gången.

Hur som helst- även den här gången handlar det om att Roberto dragit ett oskyldigt skämt (Vad kallar man en sexuellt trakasserad robot? R2#metoo). Det tog såklart inte lång tid innan den vanliga kränkta tokvänstern började rasa. En sur kommentar som citerats i media ska ha varit: ”Jag tror inte att någon som har blivit utsatt tycker att den här sortens skämt är roliga”.

Men där tror du fel, förstår du! Personligen skrattade jag nämligen gott åt skämtet.

Men folk har olika sorters humor helt enkelt. Och självklart ska lättkränkta omogna småungar som inte har något vettigare för sig ha rätt att få rasa i sociala medier lite av och till. Även det hör ju till yttrandefriheten- precis som Robertos rätt att få skämta.

Och där kunde det ha stannat. Men nej- vi har hamnat i en mörkare, farligare, betydligt mindre demokratisk värld på sistone. Och jag skulle kunna äta upp Annie Lööfs djävla vänstersko om det inte är nätmobben #jagärhär som varit i farten och härjat igen.

Just det- större delen av deras aktivitet verkar vara att spamma Facebook med massor av anmälningar mot folk de vill få utsparkade. Och det har fungerat bra. Således är det tämligen säkert denna PK-GB-samling som sett till att få Robertos konto nedstängt.

Detta är ytterst allvarligt. Det är inte en samling mobbare som ska bestämma vad man ska ha för rättigheter. Yttrandefriheten- som visserligen naggas i kanten- ingår trots allt i vår grundlag. Den är i mitt tycke en av våra viktigaste lagar.

Därför är det på tiden att myndigheterna öppnar ögonen nu och ser vad #jagärhär faktiskt är för något och vad de pysslar med. Det är dags att sluta romantisera Sovjet.

 

Annonser
Publicerat i Dumburken och annan media, Samhället och Skamhället | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , | 11 kommentarer

Machokulturen

Ja, häromdagen var det tydligen nån sorts ”internationell mansdag”. Det är ju inget som någon håller koll på till skillnad från den lika tramsiga internationella kvinnodagen. Jag såg på Facebook att det hade varit en internationell mansdag just efter att några feminister hånat det och skrivit nåt om ”snubbiga snubbar” (”snubbe” är ju feministernas värsta nedlåtande ord om män, ungefär som ”neger”, ”lapp”, ”svenne”, ”svartskalle” och liknande).

Men det var också några andra feminister som verkade tycka att den dagen lämpar sig bra för att ha ”killträffar” och prata om ”machokulturen” och jadajadajada.

Machokulturen. Finns den?

Till största delen verkar den vara som med det mesta inom feminism- helt enkelt något kvinnliga feminister gärna skyller ungefär allt på, och något manliga feminister skyller på för att de själva är skitstövlar, istället för att helt enkelt erkänna att de är kräk.

Sen är den också något som används för att sopa manliga bekymmer under mattan. Att män begår fler självmord, skadar sig mer på arbetsplatser, är sämre skolelever, överfalls mer på stan- allt det beror på machokulturen och således är männen inte några riktiga offer.

Om kvinnor begår självmord, skadar sig på jobbet, har bekymmer i skolan eller blir överfallna är det naturligtvis en helt annan sak, då är det ett bevis på förtrycket mot kvinnorna. Märkligt? Nejdå, det är feministisk logik helt enkelt.

Men om man ska tänka på betydelsen av ordet, machokulturen… Isåfall betyder den ju helt enkelt en kultur där man försöker vara så manlig som möjligt. Och en sådan kultur finns inte.

Däremot finns det kulturer där män strävar efter att vara så manliga som möjligt. Men i dessa kulturer försöker vanligtvis kvinnor vara så kvinnliga de kan. Så med den logiken kan man lika gärna kalla ”machokulturen” för ”femininokulturen”. Eller varför inte helt enkelt biologokulturen? För allvarligt talat, är det inte faktiskt djävligt naturligt och biologiskt att män är manliga och kvinnor är kvinnliga?

Hur har människor och övriga djur utvecklats genom alla miljoner år egentligen? Inte fan har det varit genom att ”bryta mot normer”. Nej, det har varit genom att följa strömmen.

Nu tycker jag naturligtvis att alla ska ha rätt att vara som de själva känner sig bäst. Män ska inte behöva vara manliga om de inte trivs på det sättet och inte heller ska kvinnor behöva vara kvinnliga. Alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter.

Men det ändrar inte den naturliga utvecklingen. Majoriteten av män fortsätter att känna sig bäst just som män och majoriteten av kvinnor som kvinnor, och manliga män är manliga sexobjekt och kvinnliga kvinnor kvinnliga sådana. Det är inget man förändrar politiskt.

Okej, här i Sverige har vi ”normbrytarkulturen” eller vad fan man har lust att kalla den. Men den är inte naturlig, den följer inte majoritetens biologiska drifter. Därmed har den varit död redan från början.

Feministerna som gillar att problematisera ”machokulturen” menar att manlighet främst handlar om att ta sig friheter, att överfalla, våldta och vara en skurk. Men det finns andra manligheter. Vad sägs om att beskydda? Vad sägs om att hålla uppe dörrar och säga ”damerna först” och liknande?

Även sånt måste naturligtvis betraktas som en del av den där machokulturen. Jag kan inte påstå att jag själv gillar de sista exemplen något vidare då jag är mycket inne för jämställdhet och allas lika rättigheter och skyldigheter oavsett kön, men det är helt klart manlighet, och absolut inget feminister i allmänhet ogillar…  

Publicerat i Samhället och Skamhället | Märkt , , , , , , , | 1 kommentar

Damfotboll är lam fotboll

Den som har råkat se på nyheter nån gång de senaste dagarna kan omöjligen ha lyckats undvika fotbollstjatet. Det har ju nämligen pågått hela djävla tiden.

Och i SVT räckte det naturligtvis inte med sport: Det blev en noggrann intervju av förbundskapten Janne Andersson gällande feminism. Ska inte damlandslagetlika bra betalt som herrlandslaget, va, va, vaa?

Andersson visste inte vad han skulle säga, den stackarn. Hans duglighet rör sig kring fotbollsträning, vad gäller politisk argumentation gör han nog bäst i att bara vara tyst. Och det vet han, så han sa varken bu eller bä.

Men grejen är faktiskt väldigt lätt:

Vad är damfotboll? Varför finns damfotboll? Varför finns det inte bara fotboll där alla de bästa fotbollsspelarna deltar helt oavsett kön?

Det kunde Andersson ha sagt, och då skulle journalisten varit den som inte vetat vad han skulle säga.

Om det inte fanns damfotboll eller herrfotboll utan bara fotboll där alla fick delta oavsett kön, skulle inga kvinnor överhuvudtaget spela fotboll i världsmästerskap och landslagstävlingar. Sveriges berömda damlandslag förlorar mot pojkfotbollsspelare– är det då rätt att de på minsta lilla sätt ska jämställas med herrlandslaget? Är det inte snarare mer rättvist att de jämställs med de femtonåriga killar de förlorar mot?

Själv tycker jag det är rättvist att alla spelar med varandra oavsett kön. När jag gick i skolan hatade jag fotboll. Jag blev vald sist, och det berodde högst sannolikt på att jag också var sämst. Just det- om man skulle sätta ihop ett fotbollslag bestående av mig och ytterligare tio karlar med samma fotbollsskicklighet, skulle vi garanterat förlora mot inte bara damlandslaget, utan även mot femtonåriga flickfotbollsspelare.

Men det är en annan sak, för jag går ju inte runt och vill ha nån sorts fotbollslön och påstår mig vara värd lika mycket som damlandslagsspelarna…

Hur som helst, när jag var i 20-årsåldern gillade jag fotboll. Inte för att jag helt plötsligt blivit duktig på nåt sätt, men jag spelade tillsammans med mina vänner oavsett kön. Av och till nån gång i veckan, bara som en kul grej. Nåt skoj att göra helt enkelt.

Så kan man göra med fotboll, alla kan spela med varandra bara för att ha roligt. Jag läste om en transperson som är far till två barn och spelar damfotboll. Det låter som ett bra och trevligt fotbollslag. Men vad jag undrar är om vederbörande skulle få lov att delta i damlandslaget och spela VM mot andra länders damlandslag?

Fotboll- och för den delen all annan idrott och sport- borde handla om att ha roligt. Och då kan alla delta tillsammans oavsett kön.

Sen finns det folk som är intresserade av tävlingar. Vad gäller tävlingar, handlar det lämpligen om vilka som är skickligast. Kanske är majoriteten av de skickliga av samma kön. Men allvarligt talat, gör det verkligen något? Varför inte bara låta de skickligaste köra sitt race och strunta i deras kön?

Det där kunde Andersson ha sagt till journalisten, men frågan är om han hade fått fortsätta vara förbundskapten då… 

Publicerat i Dumburken och annan media, Samhället och Skamhället | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 7 kommentarer

Paradisläckan- den svenska avundsjukan

Okej, så de senaste dagarna har public service slagit på stora trumman med SVT:s gigantiska icke-nyhet om ”paradisläckan”, att en massa miljardärer helst vill betala så lite skatt som möjligt och därför följer de svenska lagar och regler som finns för att slippa.

Mycket upprörande, eller hur? Statsministern tycker att det visar att en del människor ”tar sig en annan moral”. Finansministern tycker det är ”ohederligt och osolidariskt”. Finansmarknadsministern tycker det är ”orimligt” och folkpartiets ekonomiskpolitiska talesperson Mats Persson tycker det är ”dåligt och moraliskt fel”.

Ja, de allra flesta känner säkert att det är moraliskt rätt att betala mer skatt än de behöver. Absolut. Så måste det ju vara! Det är ju roligt att betala skatt. Och att följa de svenska lagarna är absolut såväl ohederligt som osolidariskt, för att inte säga orimligt. Våra lagar är ju ganska ohederliga, osolidariska och orimliga, för att inte säga dåliga och moraliskt fel…

Miljardären Christer Gardell tycker att politikerna får ändra på lagarna om de inte gillar dem. Och där har han väl en bra poäng? Varför i helvete sitter politikerna och gnäller om andra människors etik och moral? Det är politikerna själva som har makt att bestämma vad vi ska ha för lagar. Om lagarna då är omoraliska- vad säger det om politikernas moral?

Så länge man följer lagarna ska politikerna bara hålla käften. För att inte snacka om media! Om man var lite sugen på konspirationsteorier skulle man kunna tro att hela det här anti-scoopet är medias försök att få tyst på alla genanta och pinsamma metoo-anklagelser om våldtäkter av mediapersoner som bubblat upp på sistone.

Vad är det här för hyckleri egentligen?! Trots det gigantiska allmänintresset väljer SVT att vara mycket tystlåtna med vilka personer det är som är anklagade. Men med ”paradisläckan” är de ”pressetiska reglerna” minsann helt plötsligt annorlunda! Här trycker man upp kameran i ansiktet på människor som inte ens anklagas för att ha brutit mot lagen och går ut med deras namn och en djävla massa fakta om dem.

Skumt, eller? Konspirationsteorin känns väldigt logisk, förutom det faktum att det måste ha tagit väldigt lång tid att rota igenom alla dokument till ”paradisläckan”. Det började man garanterat med långt innan metoo-kampanjen tog fart.

Men det förstås, det kan ju ändå vara så att SVT försöker använda denna uppenbara icke-nyhet för att få svenskarna att börja tänka på andra saker än mediamedarbetares sexuella övergrepp… Och de kommer antagligen lyckas också, folk är intresserade av nya nyheter och struntar i hur meningslösa de är.

Denna avundsjuka, att bli upprörd över rika personers förmögenhet. Vem i helvete skulle inte vilja vara rik? Och vem i helvete vill betala mer skatt än nödvändigt? Jag spyr av den svenska avundsjukan.

Publicerat i Dumburken och annan media, Samhället och Skamhället | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , | 3 kommentarer

Diskriminering på Stockholm Filmfestival enligt gammal härlig feministisk modell

Igår kunde man se på Kulturnyheterna på SVT att Stockholm Filmfestival öppnar portarna för i år. Eftersom det rörde sig om statligt feministiska SVT var det en journalist på plats som frågade festivalchefen Git Scheynius vad just de skulle göra för att ”lyfta frågorna” om sexuella trakasserier i filmbranschen, med tanke på att det var ”i filmens värld” som den stora ”metoo”-rörelsen kickade igång.

Scheynius förklarade att sexuella trakasserier handlar om ”makt”. Och det får man väl hålla med om, den som kränker en annan människa tar på sätt och vis makt över vederbörande.

Scheynius idé var att ”fördela makten jämnare”. Detta förklarade hon sedan stolt att de gör på Stockholm Filmfestival genom könsdiskriminering och privilegiering.

Kvinnliga filmskapare gjorde 10 procent av alla filmer sa hon, men ändå var 30 procent av de långfilmer festivalen ska visa gjorda av kvinnor. Således har en kvinnlig filmskapare betydligt större möjlighet än en manlig att få sin film visad.

Ännu större möjligheter har kvinnor att få priser på Stockholm Filmfestival: varannan filmskapare som ska få pris kommer att vara kvinna. Gammal fin feministisk könskvotering enligt sosse-modell.

Damerna först. Very Important Person.

Det här är ett gott exempel på vad feminism står för och vad den handlar om, och inte rör det sig om jämställdhet för fem öre. Det är inte precis ”allas lika värde” att ge mycket större möjligheter till vissa filmskapare på grund av deras kön. Att påstå att män skulle ha större möjligheter på grund av att många fler män gör filmer är ett oerhört superkorkat feltänk som bygger på att det är en större sannolikhet att en film är gjord av en man än av en kvinna.

Vad rör det den enskilde filmaren vad andra filmare har för kön? Får du inte din film visad står du väl inte och hurrar över att de som fick sina visade hade samma kön som du? Såvida du inte är feminist då. Isåfall är det mindre viktigt hur bra filmen är och mycket viktigare ifall filmskaparen är kvinna.

Feminister kategoriserar oss efter kön minst lika mycket som islamister och kanske är det därför de är så intresserade av att starta den där surrealistiska oheliga alliansen? Kvinnohatare och manshatare tillsammans mot människor som vill ha riktig jämställdhet… 

Publicerat i Dumburken och annan media, Samhället och Skamhället | Märkt , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

#vadfanfårjag

Förr i tiden, när folket tröttnade på att betala en massa skatt till kungen, adeln och kyrkan utan att få något annat för det än att tvingas ge sig ut i krig som soldater och följa en sjuk människofientlig religion till punkt och pricka, så gjorde de uppror av och till.

Det var ju tyvärr ganska sällan de fick något positivt för dessa uppror förstås- senaste lyckade upproret här i landet var ju Gustaf Wasas stopp på Kalmarunionen under tidigt 1500-tal. Och huruvida familjen Wasa var bättre monarker för det svenska folket än Kristian Tyrann, det kan man ju fundera över…

Men ändå! Är man desperat försöker man sig på desperata åtgärder.

Nu när Sverige är en demokrati är det annorlunda. Alla får vara med och bestämma och alla får äta en bit av kakan.

Eller?

Kanske är det snarare så att vårt politiska system bara är ett stort djävla lurendrejeri, ett bröd och skådespel för att hålla den korkade fårskocken i schack?

SVT har pekat ut Leif Östling, ordförande för Svenskt Näringsliv, för att bete sig ”oetiskt” när han fullt lagligt valt att skatteplanera och hålla en del av sina tillgångar utomlands istället för att betala ännu mer skatt än de dryga hundra miljoner kronor han redan har betalat i Sverige sedan 2010.

När journalisterna skulle sätta dit honom satte han istället dit dem genom att ärligt kritisera svenskt skattesystem och ställa den mycket legitima frågan: ”Vad fan får jag för pengarna?”

Det där drog igång på sociala medier ännu snabbare än ”metoo”, och många vill backa upp Östling med taggen ”vadfanfårjag” och ”tackLeif”. För det är många fler än han som inte känner sig speciellt bekväma med vad de får tillbaka för pengarna.

Och det är där Sveriges politiska system kommer in: Det vanliga folket får traska iväg en gång vart fjärde år och välja vilken färg nyadeln ska ha de kommande fyra åren. Men de som bestämmer något, de som bestämmer vad Östling och alla vi andra ska få som tack för skatten hela tiden: Ja, det är ju nyadeln.

Bröd och skådespel. Nyadeln står och skäller på varandra i TV och skrattar sedan säkert gott hand i hand hela vägen till banken. Allt är bara en lek för att hålla fårskocken i schack och få alla dumma djävlar att tro att de haft något att säga till om.

Det är här som många som gillar Sverige precis som det är lyfter på pekfingret och hånfullt utbrister: ”Passar det inte så är det väl bara att flytta till ett annat land!”

Ja, det vore väl kul? Om alla som betalar hundra miljoner kronor i skatt på sju år flyttar utomlands och det bara blir en massa fattiga kvar här i landet, kommer vi säkert klara oss mycket bättre än med de rika hängande här som en massa djävla snyltare och parasiter!

Eller hur? (påståendet var retoriskt)

Sen finns det såklart gott om fattiga här i landet som inte har råd att flytta utomlands- men som ändå är kritiska till vad skattepengarna går till. Det ska väl inte vara en djävla klassfråga att få vara kritisk?

Senaste avsnittet av Aktuellt var minst sagt surrealistiskt då de först hade en debatt om Östling och ”vadfanfårjag”- och senare en nyhet om att tusentals funktionsnedsatta kan förlora sin personliga assistans. Samma dag hade SVT även ett inslag om vårt pensionssystem som benämndes ”ruttet”.

Ja men se där, två vettiga saker som de svenska skattebetalarna behöver men som skattepengarna uppenbarligen inte backar upp ordentligt! Måhända för att pengarna istället går till något annat?

Nu har jag ju inte någon direkt siffra på vad genusvetenskap… nej, genusgalenskapen kan kosta varje år, men med tanke på att den finns överallt så lär det knappast vara lite. Genusgalenskapen och feminismen, det är vår nya statsreligion och den fungerar på samma sätt som kyrkan fungerade förr: Genom skatt.

Vi har Västlänken i Göteborgsområdet, som blivit nedröstat av en folkomröstning men som politikerna ändå valt att fortsätta med… Nu har det framkommit att Västlänken lägger tjugo miljoner kronor för ”konst”. Staten backar upp ytterligare med åtta miljoner.

Vad blir det då för spännande konst?

Ja, ett ”konstverk” som beräknas kosta 6-7 miljoner kronor blir att beställa en person på livstid som varje dag ska lalla omkring vid en station vid Korsvägen och göra typ… Vad vederbörande känner för. Det låter väl som en bra grej för Östling och andra tråkiga gnällare som inte är nöjda med vad de får för skattepengarna?

”En överraskning Östling! Du undrade vad du får för pengarna! Åk en sväng till Göteborg och kolla in stationen vid Korsvägen! Härligt va? En tjomme som lallar omkring där! Kom nu inte och säg att skattepengarna inte används till något bra!”

Det förstås, Östling hade ju kunnat anställa den där… ”konstinstallationen” själv för mindre än han betalar i skatt om året och ändå höja lönen för vederbörande. Något att fundera över, ifall Östling nu trots allt skulle vara positiv till projektet…

Författaren Katerina Janouch skriver att hon önskar sig ett riktigt skatteuppror.

Förr blev det uppror när folk inte ville betala skatt utan att få något vettigt för det. Idag händer det istället äntligen att någon tillslut säger ”vad fan får jag för pengarna?”- och detta resulterar i att makthavarna känner sig ”väldigt provocerade” och fega personer i hans egen styrelse kallar hans uttalande ”slarvigt och olämpligt”.  

Kejsaren är naken. Det är såväl provocerande som slarvigt och opassande, men det beror inte på den som påpekar saken. Hugg inte huvudet av budbäraren.

Tack Östling- det behövdes någon som tog upp kritiken. Nu lär det väl inte leda någonvart, vi kommer fortsätta få precis samma trevliga välbehövliga skit för pengarna. Men ändå. Det är roligt att inte svenskarna hela tiden bara går omkring och knyter näven i fickan.

Publicerat i Dumburken och annan media, Samhället och Skamhället | Märkt , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Läs min blogg- av självbevarelsedrift

Jag var på en fest häromdagen och där träffade jag Martina. Hon berättade för mig att hon slutat läsa min blogg- av självbevarelsedrift. Det gjorde mig lite ledsen, eftersom jag skriver ärligt, genomtänkt, kritiserande och resonerande.

Jag rapar inte ur mig en massa mer eller mindre religiöst rappakalja som jag lärt mig genom att lyssna i åratal på den politiskt korrekta propagandan utan att tänka själv. Inte heller rapar jag ur mig någon sorts total motsats till den som aggressiv reaktion.

Nej- jag lyssnar, tänker själv, och delar med mig av mina slutsatser.

Att fundera på mina slutsatser, och därefter även komma fram till egna åsikter- det är en sund handling. Att istället blunda, hålla för öronen och mässa ”amen” enligt det språk den religiösa sekt man ingår i förespråkar må kännas skönt för stunden, eftersom man sedan länge gjort sig van vid att inte tänka själv. Lever man i en egen bubbla kan det kännas skrämmande att fundera på världen utanför, och andra tankar än de man fått lära sig att mässa.

Men rädsla är inte alltid självbevarelsedrift, och inte heller obehag.

Vad Martina inte gillar med vad jag skriver är, som jag förstod av diskussionerna under kvällen, främst min kritik mot feminism. Och det kan jag ju förstå- eftersom jag är kraftigt negativ mot den svenska normfeminismen. Om man själv är en sådan feminist känns det säkert obehagligt att läsa mina texter, speciellt som jag har mycket tydliga och klara poänger och goda argument som en feminist inte kan säga emot.

Men: Hugg inte huvudet av budbäraren! Om det jag skriver känns så obehagligt, fundera istället på om den ideologi du anslutit dig till och de sektledare du ropat halleluja åt i flera år verkligen är något att fortsätta stå fast vid?

Martina berättade att hon tycker det känns som om jag är ”kvinnofientlig” om hon läser min blogg. Jag tycker det känns totalt surrealistiskt. Det vore intressant om hon kunde citera en enda kvinnofientlig sak jag skrivit.

Jag är självklart inte kvinnofientlig och vad gäller jämställdhet är mina åsikter mycket tydliga och klara: Jag tycker att alla människor ska ha samma rättigheter och skyldigheter oavsett kön. Och läser man min blogg- ja då ser man inte det som någon överraskning. Då vet man att det är så…

För en feminist känns det dock irriterande eftersom feminister mässar i sin propaganda dygnet runt att just feminismen på något sätt är vägen för jämställdhet, att feminismen skulle kämpa för samma rättigheter och skyldigheter för alla oavsett kön.

Och tänker man inte själv så är det väl lätt att tro på det. För det är ju så de säger att det är, så då måste det ju stämma… Sen att den svenska normfeminismen som vi har i regering, riksdag, utbildning, media och snart även en egen myndighet hela tiden bevisar sig stå för helt andra saker och arbeta efter en helt annan agenda, det är lätt att vifta undan.

”Det är extremister. De hörs bäst eftersom de skriker högst!”

Ja, om det ändå vore så väl.

På diskussionerna under festen lyfte jag fram Zara Larsson som exempel. Nu minns jag faktiskt inte om det var Martina eller någon annan feminist jag pratade med som försökte vifta bort henne som ”fjortis” och ”omogen”.

Det kan hända att man gärna vill betrakta Larsson som omogen ifall man inte står bakom hennes manshat, men stora delar av den svenska feministscenen betraktar henne tvärtom som ”ett feministiskt geni”- detta efter hennes ”geniala” påhitt att dra en kondom över foten.

Geni eller omogen? Ja, vår statsminister Stefan Löfven har iallafall sin åsikt klar. Inte mindre än två gånger har han backat upp sångerskan som han tycker mött för mycket hat för sitt hat. Vad han inte tänker på är att om man ställer sig upp och skriker: ”Jag hatar alla som heter Åsa-Nisse!”, så kommer många som heter Åsa-Nisse troligen att skrika tillbaka: ”Isåfall hatar jag dig med, idiot!”

Nu kan det ju hända att statsministern är ensam om att vara kocko-bäng i världens första feministiska regering?

Eller också inte. Även finansministern Magdalena Andersson hyllar Larsson i media och nämner henne som en lämplig statsministerkandidat.

Ja- att Larsson är mycket omtyckt och uppbackad inom svensk feminism är helt klart.

Då är frågan- kan man vara annat än antifeminist ifall man inte jublar och applåderar var gång Larsson gör ett nytt Donald Trump på Twitter? Personligen tycker jag inte det, eftersom majoriteten av de svenska feministerna- och alltså även höga politiker- står bakom henne.

Larssons åsikter har inget med jämställdhet att göra. Det handlar om hat, konspirationsteorier, mer hat, genusgalenskap och ytterligare hat. Och dessvärre är Larsson bara ett exempel jag lyft fram för att visa den svenska normfeminismen. Hon är inte någon omogen extremist, tvärtom är hon en person normfeministerna ser upp till och vill gå efter. Själv har hon gått efter en annan ”extremist”, Natashja ”Lady Dahmer” Blomberg, Sveriges största feministbloggare som helt öppet gått ut med att hon hatar män utan att försöka vrida hatet till ”manskultur” eller nån annat bullshit.

Nå… Under kvällens diskussioner när Martina försökte vifta bort normfeministerna som ”extremister” påpekade jag för henne att de finns i regering, riksdag… jag skulle naturligtvis även nämna media, utbildning och kommande myndighet, men jag hann inte före Martina avbröt mig med en halmgubbe:

”Det gör Sverigedemokraterna också!”

Eh. Vad har nu det med saken att göra? Visserligen finns de inte i regeringen, men ja, de finns i riksdagen. Men vad har det med saken att göra, vi diskuterade ju den svenska feminismen, inte politiska partier…

Men låt gå. Vi tar en omväg kring Sverigedemokraterna bara för att. Är de en majoritet i riksdagen? Nä inte precis. Är normfeministerna i riksdagen en majoritet? You betcha! Precis som de är en majoritet i kommunal politik, i utbildningen och i media. Normfeminismen genomsyrar landet överallt.

Trots detta är majoriteten av Sveriges medborgare inte feminister, men det går nog att lösa med ytterligare några års propaganda… Ett smärre problem då förstås med nyanlända från andra kulturer (för lita på att inte de är några feminister!), men men…

Nu kom jag dock bort en bit ifrån kärnfrågan. Jag lovade Martina under festen att skriva en krönika just till henne och förklara närmare om min syn på feminismen, och det har jag gjort nu.

För den som trots allt ändå inte riktigt förstått hur jag tänker, har jag bara ett förslag att komma med: Fortsätt att läsa min blogg! 

Publicerat i Om Sven Bergersjö eller företaget, Samhället och Skamhället | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , | 5 kommentarer