Ett Sverige på dekis

Så i Hufwudstaden finns för närvarande ett konstverk, eller en konstig värk, bestående av en slokande flaggstång med den svenska flaggan. Tydligen ska den där ledsna flaggstången ha stått här i Göteborg innan den fick resa till Sergels Torg, men här var det visst ingen som brydde sig.

I Stockholm däremot klagar Erik Slotter från Kristdemokraterna. Han menar att flaggan skändas och att verket ger associationer till ett Sverige på dekis. Och jag håller med honom, inte om att flaggan skändas utan om att det är en bild av ett Sverige på dekis. En bra sådan.

Konstnären heter Mattias Norström och påpekar att eftersom han kör Volvo och spelar golf så är flaggkonsten vid namn ”Du Gamla Du Fria” inte någon kritik mot Sverige. Och det uppfattar jag den heller inte som- utan snarare att det är en konstvariant av den så kallade ”Sverigebilden”. Den där som alla politiskt korrekta förfasas om så mycket hela tiden.

Visst, sannolikt hade det blivit ett ramaskri bland normkritiker och genustomtar ifall flaggan på den slokande flaggstången varit regnbågsfärgad istället för gul och blå. Det kan jag gott föreställa mig. Då hade konstnären varit tvungen att svära att på grund av att han kör Volvo och spelar golf så är han ju inte alls homofob.

Nu däremot är det tydligen en annan grupp som känner sig kränkta. Men det är konstigt, för annars är det ju mest vänsterfolket som blir ilskna om Sverigebilden är negativ. Senast var det socialdemokratiska finansborgarrådet Karin Wanngård som blev ilsk för att Norges integrationsminister Sylvi Listhaug åkte till Rinkeby- ”en av Stockholms fina stadsdelar där det sprudlar av livskraft och energi” och sa ”här går det inte bra”.

Ja, hårda bud där Wanngård, visst kan man bli arg på budbäraren va, istället för att lyssna på vad budbäraren säger och göra något åt saken?

Att vi har ”särskilt utsatta områden” (även kända som no-go-zoner) i Sverige, det innebär att saker och ting inte går bra, oavsett om det sprudlar av livskraft och energi eller ej. Det kan man visa upp genom att i norsk politik använda Sverige som avskräckande exempel med ordet ”det svenska tillståndet”. Eller så kan man visa upp det med en slokande flaggstång. Eller så kan man fortsätta blunda för det…

Detta inlägg publicerades i Dumburken och annan media, Samhället och Skamhället och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Ett Sverige på dekis

  1. Mr Snuggle skriver:

    Tycker hon verkligen det så kan hon ju flytta dit då. Alltid jättelätt att säga sånt där offentligt för att låta påskina hur fördomsfri man är. Ingen av de skulle troligtvis ens överväga att bo där.

    Jag var nere i Göteborg i dagarna och undvek då att gå in i Nordstan själv, efter läget med ungdomsgängen där som det skrivits om. Åkte heller inte så långt ut i utforskningssyfte då jag inte har lika stor koll på förorter och hur det är där (vilka man bör undvika) som i huvudstaden. Tanken skulle inte ens ha dykt upp för några år sen. Sverige har ändrats.

  2. Mr Snuggle skriver:

    Jag hörde det…Ja, vad gör väl några till för skillnad! :/

    • bergersjo skriver:

      För mig som bor i Göteborg är det bra! 😉 Sen tror jag det är bra i största allmänhet också för då kanske fler tomtar i Söder slutar backa upp dem…

  3. Mr Snuggle skriver:

    De kan dra dit pepparn växer…Och det är väl i Mexico, antar jag, som Bert (tror jag) sa när han själv hörde uttrycket. 🙂 Eller så kan man be de Dra åt Hälsingland. Så kanske de tar det bokstavligt. 😉

Lämna en kommentar