Äras den som äras bör- och skam över de övriga!

Centerpartisterna Fredrick Federley och Annie Johansson och moderaten Karl Sigfrid- alla tre ännu falskare och svekfullare än de övriga riksdagsledamöter som röstade för Militärdiktaturen Sverige.

Varför? För de har alla påstått sig vara emot.

Federley stod och grät i talarstolen så sent som igår, men bara som ett spel för gallerierna. Hjälteglorian har hamnat på sned. Jag kan respektera en riksdagsledamot med en sjukt galen åsikt, men jag kan inte respektera en hycklare.

Folkpartisten Birgitta Ohlsson var nästa riksdagsledamot som klättrade ner från stegen i respekt. Istället för att rösta mot lagförslaget, som hon faktiskt ville, valde hon att fegt stå bredvid och avstå från att rösta överhuvudtaget.

Dante skriver om sådana personer i ”Den gudomliga komedin”: i hans variant av livet efter detta blir de som inte vågar ta ställning jagade av bin och getingar för evigt vid Helvetets rand.

Även Martin Luther King betraktade fega människor som inte vågar ta ställning som ett mycket större hot än de som faktiskt är ”onda”.

Hur många borgerliga riksdagsledamöter som egentligen ville rösta emot har jag ingen aning om. Även folkpartisten Cecilia Wikström har varit omnämnd som en eventuell räddning, men även hon tog i att driva igenom Militärdiktaturen Sverige.

Men det finns en enda borgare som står för liberala värderingar.

Det finns en enda borgare som värnar om svensk grundlag, mänskliga rättigheter och medborgarnas rätt till personlig integritet.

Det finns en enda borgerlig riksdagsledamot som inte vill att Sverige blir ett nytt Sovjet men som också har mod nog att kunna se sig själv i spegeln.

Jag talar om folkpartisten Camilla Lindberg, som ensam hade tillräckligt kurage att rösta för vad hon tyckte.

Jag föreslår att alla som uppskattar det mailar henne och tackar [camilla.lindberg@riksdagen.se], för det kan inte ha varit lätt. Men det var rätt.

Nu är frågan: vad händer härnäst? Kommer hennes politiska karriär att skadas för det här? Det kan bero på oss. Låt inte riksdagen tro att vi glömmer det här, eller vilka som svikit oss och vilka som kämpat för oss! Håll en öppen och lång dialog med såväl förrädare som rättskämpar, låt dem se att vi håller dem till doms och bryr oss om hur de röstar.

När nu FRA ska arkivera våra mail är det högst lämpligt att somliga av de mailen går till de quislingar som gjort det till deras uppgift.

Detta inlägg publicerades i Samhället och Skamhället och märktes . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s