Nu har hovet gått ut med att flickungen som media genom skvaller om fester och avbrutna förhållanden utmärkt som ”kungafamiljens svarta får” (som om det inte vore kungen själv liksom, ”Herr Vända Blad”…) nu förlovat sig igen.
Eftersom kungafamiljen har en rätt usel kontakt med media, valde hovet att gå ut med en helt egen intervju om hela saken- som skvallertidningarna därefter glatt kunnat kopiera, så deras ”journalister” sluppit arbeta själva. Något som väl egentligen var rätt smart, då blev ju de texter som visas upp även i tidningar precis som rojalisterna vill.
Hur som helst, en bekant till mig blev mycket irriterad och störd över det här.
Men inte över att det här kommer att leda till ytterligare ett dyrt Barbie-bröllop bekostat av svenska skattebetalare och fokuserat på i månad efter månad av svensk media. Och inte över att Madeleine kommer fortsätta ”uppbära apanage”, det vill säga fortsätta hjälpa sin familj att suga ut svenskarna, och även få hjälp till detta av sin kommande make.
Nej, min bekant irriterade sig helt enkelt över att vad som säges i intervjun är ”en konservativ historia som berättas och mytifieras”. Min bekant tyckte det var fel att fästmannen friat, eftersom folk idag kommer överens om att de vill gifta sig tillsammans. Hon tyckte också det var fel att fästmannen frågat fästmöns pappa, då han inte har med saken att göra.
Jag håller inte helt med henne. Dels för att det alltid måste vara någon som friar, oavsett hur det går till. Ett par sätter sig liksom inte och stirrar varandra i ögonen och utbrister gemensamt, precis samtidigt båda två: ”Nu gifter vi oss!” Det måste alltid vara någon som framkommer med förslaget, och varför då inte göra det romantiskt?
Men framförallt håller jag inte med min bekant, på grund av att prinsessan och hennes fästman inte är ”folk idag”. Hon har aldrig varit det, och han har inte varit det sen han hoppade på Svenska Diktatorfamiljens Roffarflyg AB. Även om han som rik amerikan antagligen jämfört med svenskt folk av idag verkar rätt föråldrad, kanske från 50-talet, så har han jämfört med sin fästmö och hennes familj tidigare i livet varit totalt supermodern.
För rojalismen, och allt den har att göra med, är mycket äldre än medeltida. Svensk lagstiftning är än idag äldre, galnare och mindre jämställd än den amerikanska.
Det här handlar om ett teaterfrieri, inte om två människor av idag som kommit fram till att de vill gifta sig. Gillar man inte den här typen av levande teaterspel, är det där skon klämmer.
Och så det där med att fästmannen frågade fästmöns far om lov… Egentligen har kungen och den blivande maken visat väldigt stor respekt för Madeleine, eftersom de överhuvudtaget frågat om hennes åsikt. Förr i tiden gifte kungarna bort sina döttrar med vem de ville. Ska Sverige följa de rojalistiska traditionerna eller inte, egentligen, kan man ju fråga sig?
Uppenbarligen får snyltarna både äta kakan och ha den kvar…
Maniac Media 
Det är bara att lyckönska alla nyförlovade par! 🙂
Som förlovat par skulle jag gärna lyckönskat dem. Som del av en medeltida rovrövarorganisation däremot är de mina fiender- och det är ju enbart därför de är kända.