Mångkultur inom politiken

Att Miljöpartiet är ett extremt feministiskt parti har väl alla vetat i många år, men att det även är islamistiskt är nog för de flesta ganska nytt. Men nu med Kaplan-cirkusen och Khan-ståhejet känner sannolikt allmänheten till det, vilket är både viktigt och bra.

Historien om Khans vägran att handskaka med kvinnor och att detta lett till en sådan uppståndelse är för övrigt intressant av flera skäl. För vad handlar det egentligen om? Jo, naturligtvis mångkultur.

Mångkultur handlar inte bara om att invandrare börjar sälja pizza, kebab och thaimat. Mångkultur handlar om att personer uppväxta långt borta tar med sig hela sina kulturer till Sverige- och att det sedan blir kulturkrock.

Det här med hälsningsgesten har uppenbarligen varit en stark kulturkrock som betytt mycket för väldigt många. Men vad handlar det egentligen om? Det finns många sätt att hälsa- man kan niga och bocka, lyfta på hatten, göra high five, skaka hand, kramas, kyssa varandra på kinden.

De som upprörts av att Khan inte viljat skaka hand med kvinnor har känt att han betraktat kvinnor som mindre värda än män. Men måste det vara så? Själv har han ju hävdat att han är uppväxt med att det är intimt att röra vid kroppar av det motsatta könet.

Här i Sverige är det vanligt att personer av samma kön urinerar tillsammans. Personligen tycker jag det är både äckligt och pinsamt, men inte desto mindre är det vanligt inom vår kultur.

Skulle Khan ha drabbats av allmän ilska ifall han inte viljat ställa sig och pissa bredvid en kvinna? Knappast. Men varför det? Låt säga att han gjort det bredvid en man: isåfall hade han ju behandlat dessa olika. Hade det inneburit att han diskriminerat kvinnan?

Det är viktigt att alla som öppnat armarna för mångkulturen har insikt i att den inte bara handlar om att blanda ihop allt som är bra från olika kulturer, utan att den verkligen handlar om att olika kulturer möts, krockar och i värsta fall rentav krigar. Bra exempel på detta är de gamla kolonierna från till exempel Britannien, Frankrike och Spanien. Hur är det med USA? Hur är det med Afrika? Är det inte fortfarande väldigt rasistiskt på sina platser? Är det inte väldigt många kulturer som rentav utrotats?

Vad spelar det egentligen för roll hur folk hälsar? För mig är det skit samma. Jag har en muslimsk kvinna i min trappuppgång som likt Khan lägger handen på bröstet istället för att skaka hand, och jag känner mig inte diskriminerad av detta. Jag känner inte att hon på grund av detta visar sämre respekt för män än kvinnor- jag känner mig inte kränkt.

Att det blivit ett sånt här kackalorum på grund av en djävla hälsningsgest är en tokstorm i ett vattenglas. Ändå är det bra att det blivit av, eftersom det visat just det här med kulturkrockarna inom mångkulturen. Det är bättre ju tidigare folk får insikt om det. Det är bättre att folk blir förbannade på islamister som inte vill skaka hand, än att vi helt plötsligt står där med sharia-lagar och undrar hur fan det gick till.

När Khan blev tillfrågad vad han tyckte om att Saudi-Arabien avrättar ateistiska bloggare, hade han otäckt svårt att komma med ett vettigt svar. Han satt i uppåt fem minuter och babblade hit och dit. Det tycker jag är betydligt värre än att han inte vill ta en djävla kvinnlig journalist i handen!

Detta inlägg publicerades i Samhället och Skamhället och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Mångkultur inom politiken

  1. Ja, det är onekligen ganska symptomatiskt för debattklimatet att det blir stora skandaler av småsaker, medan de stora sakerna som borde uppmärksammas försvinner i periferin. Jag är helt enig med att hälsandet är en skitsak. (Fast jag kan se att det ställs som krav för en viss befattning att man är villig att hälsa i hand, så har full förståelse för ett parti som inte godtar en representant som vägrar det.) Det är dock lite lustigt att man tar det som ett tecken på kvinnoförakt, för några år sedan (2008) blev det en jäkla cirkus när några tjejer som gjorde tv-programmet Halal inte ville skaka hand med Carl Hamilton. Enligt Hamilton själv blev han då anklagad för rasism därför att han ville skaka hand med tjejerna. Men som sagt, Khans svamlande när han får frågan om dödsstraff är mer oroande och leder till att han förtjänar att synas närmare i sömmarna.
    Likaså begriper jag inte väsendet om Kaplans jämförelse med 30-talets Tyskland. Vad är det för märkvärdigt med det? Det jämförs härs och tvärs med Nazityskland, ibland som ren smutskastning, ibland helt relevanta jämförelser. Utan att veta något närmare om kontexten när Kaplan gjorde sin jämförelse kan man varken säga bä eller bu. Men folk får kortslutning för de ser likhögarna vid krigsslutet. Men förintelsen som fenomen hör inte hemma i 30-talet, det hör hemma i krigsåren på 40-talet. Det förekom förföljelser och övergrepp under 30-talet, men den industriella dödsmaskinen hörde fortfarande framtiden till. Det finns gott om skäl till varför Kaplan inte hör hemma på en ministerpost, men jämförelsen med 30-talets Tyskland, eller för all del, att Zeke Varg var med och åt lamm hör inte till dem.
    Inte heller anser jag Romsons klantiga 11 september-olyckor är något att tjafsa om. Det var en enkel felsägning. (Men som det dumma spån hon är så erkänner hon inte det utan försöker få till en efterkonstruktion som skall rättfärdiga felsägningen, och gör därmed saken bara värre.) Desto lustigare att hon sen i TV4 håller fram som ett av Kaplans försonande drag att han inte är islamofob (stor överraskning) och sen kritiserar Kaplan för att relativisera förintelsen. Men det är klart, Tyskland på 30-talet och Auschwitz kan inte precis jämföras med Medelhavet. Vad jag allmänt anser om Romson framgår nog av faktumet att jag polisanmälde henne henne efter hennes famösa Almedalstal.

  2. Pingback: Skakade man hand i Auschwitz? | Genusdebatten

Lämna en kommentar