Nu har de olika DÖ-partierna hittat någonting att låtsas som om de inte är överens om igen. Tillsammans har de beslutat att beskriva hotet mot Sverige såhär:
”Ett väpnat angrepp på Sverige kan inte uteslutas.”
Ja, det låter ju högst självklart… Idag säger statsministern i världens första och enda feministiska regering:
”Ett direkt militärt angrepp på Sverige är osannolikt”.
Moderaterna är ”mycket kritiska” mot regeringen och statsministern. Men varför? Det han säger är ju absolut inte något påstående som argumenterar mot den gemensamma beskrivningen. Och båda meningarna- statsministerns hävdande och den gemensamma beskrivningen- är faktiskt sanna.
Ett väpnat angrepp på Sverige kan inte uteslutas. Men ett direkt militärt angrepp på Sverige är osannolikt. Osannolikt, men inte uteslutet.
Sannolika saker i Sverige är idag massvåldtäkter, gängmord, organiserat tiggeri och lögner om ålder bland asylsökande. Även terrorism är sannolikt. Men ett direkt militärt angrepp? Inte fullt så sannolikt, va? Sådant är mer sannolikt exempelvis på vissa platser i mellanöstern, eller hur?
Men kan det uteslutas? Nej, självklart inte. Det borde vilken lallande fåne som helst begripa (förutom vänsterpartisterna då förstås).
Med allt detta som bakgrund begriper nog de flesta att detta som SVT beskriver som ett ”storbråk om hotet mot Sverige mellan regeringen och opposition” som vanligt bara är en liten teaterpjäs i nyadeln för att medborgarna ska känna sig nöjda med dem.
Kanske är det därför landets så kallade statsöverhuvud svarade som han gjorde på SVT:s reporters fråga:
”Vad säger Kungen om den svenska beredskapen?”
Den tillfrågade pajasen med ett yrvaket och stirrande leende:
”Den svenska vintern? Det är väl jättehärligt? Det är jättevackert?”
Jadu Carl Gustaf… I det här fallet tycker jag det är okej att du försöker skoja istället för att vara seriös. Det är ju ändå ingen annan som är seriös i debatten. Eftersom hela debatten är oseriös är det lika bra att prata om den svenska vintern istället.
Maniac Media 
Ett väpnat angrepp pågår redan, men viljan att göra något åt det saknas helt. Har vi passerat genomsnittet ett mord/dygn än? Hur mycket får det öka innan poletten trillar ner?
Ett militärt väpnat angrepp från främmande makt kommer som du skriver aldrig att ske. Det behövs inte, eftersom våra ‘folkvalda’ knäböjer utan att fundera i olika situationer. Migrationsfrågan är ett exempel. Hade dom det minsta lilla av något som liknar ryggrad, så hade vi inte haft den utveckling vi nu har …
De mord du nämner (och som jag också nämnde i krönikan) gäller inte ett väpnat angrepp mot Sverige, utan vanligtvis just kriminellas angrepp mot varandra. Det politikerna talar om är naturligtvis ett militärt väpnat angrepp från främmande makt, sannolikt Ryssland.
Avrättningar är mer korrekt och det är tyvärr en stilla pågående invasion.
Utformningen av krig och invasioner har förändrats genom historien. Från att ha varit renodlade fält- och sjöslag, har ‘fokus’ succesivt flyttats till att riktas mot angrepp mot civila. Här nyttjas ‘nyttiga idioter’ som slåss för sin icke rumsrena religion. Sabotera samhället och övertagandet blir en relativt ‘smärtfri’ sak. Ryssland är mycket osannolikt, men det påstås vara så via den desinformation som sprids i västvärlden via media. Rökridå, mycket troligt, eftersom det flyttar fokus ifrån viktigare problem …
Vilken främmande makt är mer sannolik än Ryssland? (Migrationen är inte att jämställa med en stat)
Oligarkerna. Ryssland har ingen anledning till något dyligt, då politikerna i väst har fullt upp med att riva samhället. Migrationsinvationen är bara en aktiv variant av sk. ‘sleepers’, som fyller samma funktion i slutänden.
Oligarkerna, var ligger det landet?
Den frågan förtjänar inget svar och du vet varför …
Den försvarar absolut ett svar eftersom du svarade att Oligarkerna är den främmande makten som är mer sannolik än Ryssland, då får du också berätta åtminstone var den finns.
Om du vet vad en oligark är för något behöver du inte fråga … Den oligark som främst pekas ut som ansvarig för händelseförloppet i Europa är en inte helt okänd ungrare som lever under alias i USA. En angripare behöver dessutom inte vara en stat, som det traditionellt har varit. Det gällde fram mot slutet av 1900-talet. Idag finns det andra typer av grupperingar, som kan agera som hot, vilket man inser om ger det en tanke.
Nej jag vet inte vad en oligark är för något.
Ett angrepp mot Sverige begås antingen av en stat eller som i somras av en terrorist. Övriga angrepp begås inte mot Sverige, utan mot svenskar eller Sveriges samhälle eller kultur. Och sådant är inte någon nyhet utan det har alltid pågått under folkvandringar. Det är bara att jämföra med USA som enkelt exempel, de grupper som invandrade dit från 1500-talet till 1900-talet tog med sig sina kulturer och de indianska kulturerna är idag mer eller mindre utrotade.
Oligarkerna, som Trump har börjat att jaga. Om Putin/Ryssland händelsevis skulle vara intresserade av något dyligt, så är det onödigt arbete, då politikerna i väst är sysselsatta med destruktion av samhället. Samtidigt har man passat på i Ryssland att göra sig oberoende inom flera områden, bl.a. matproduktion och energi.
Var ligger den staten?
Du har då missat något viktigt … (En oligark i jämförelse med en biljonär, får den senare att se fattig ut: Rockerfeller, Rothchild, Wallenberg, Soros osv.. De har även stort inflytande över politiker världen runt.)
Det finns många sätt idag att angripa ett land/en stat och inte bara fysiskt. Här i väst pågår propagandakampanjer riktade både mot Putin och Trump. Det är ett sätt. Var medveten om att ‘säkerhet’ på Internet är ett ihåligt ord, då Internets grundstomme saknar säkerhet. Dock krävs det en kunskapsnivå med ‘gamla gardets’ systemvetare, som inte längre lärs ut, för att komma förbi säkerhetssystem. Om man hör något om fullständig säkerhet på Internet i något sammanhang ifrån en modern ‘säkerhetsexpert’, så vet man att vederbörande inte borde kalla sig för ‘expert’, då denne saknar kunskaper. I korthet: en dator som du kopplar upp mot Internet oavsett sätt, är alltid hackningsbar, oavsett vad man för skydda sig med. (Var medveten om att operativsystemet Windows är i praktiken att betrakta som ett säkerhetshål …) Vad jag vill uttrycka med detta, är att det finns ‘juveler’, t.o.m. anslutna i [‘sociala’] nätverk, som kan göra livet surt för alla, stat som så väl som privatpersoner. Även stater har hackare på sina lönelistor (tänk CIA, FRA osv.)
Våra ‘folkvalda’ bl.a. öppet uttalat av ‘kulturministern’, är mycket intresserade av vad som finns på våra privata mobiler och datorer … Det är då inte utan anledning att man håller på att skapa en lag, som gör det juridiskt möjligt att nyttja de statligt anställda ‘juvelerna’. Det är en politisk patentlösning när man vill göra något olagligt, att man skapar eller ändrar lagar för att göra sina handlingar lagliga. Att det sen är varken moraliskt eller etiskt försvarbart intresserar dom inte … Utvecklingen av teknik gör det alltid möjligt för fel typ av personer (som politiker) att missbruka den.
Okej, jag förstår, du menar att personer rika som troll finner intresse i att på olika sätt överfalla Sverige via internet genom propaganda och hacking.
Men detta kan väl knappast betraktas som MILITÄRT?
Det är fortfarande en typ av angrepp som kan drabba allt mellan enskilda personer och nationer och tyvärr är det inte begränsat till enbart Sverige utan även resten av Europa. Om man bär uniform och vapen eller inte vid angrepp, är idag av underordnad art. (Jmf. ‘civil’ myndighet [FRA], som konstaterat ägnar sig åt militära operationer … De är i det läget inte att betrakta som civila.) Gränsen mellan civilt och militärt har succesivt suddats ut. Civilt och militärt har heller aldrig varit separerade, som så många tror, då det förra är grund till det senare. I normalfallet styr det civila det militära och uppenbart förekommer det samma. (Militärer är politiska mariontetter!) Man har sedan länge haft klorna i USA och det är det som Trump försöker att bekämpa nu och vad det ser ut så lyckas han bra, trots stort och hårt motstånd. Symptom i sammanhanget är politiska ambitioner till att tidigt censurera, dvs strypa yttrandefriheten för att förhindra uppkomst och ökat befintligt motstånd (jmf. Sovjet och DDR), vilket man nu trots allt har lyckats med i UK, Tyskland och Frankrike. Sverige är som nämnt på gång. Att försöka underminera sin fiende/sitt offer är inget nytt. Parasitering fungerar så. Militär (engelsk) tillhörande term: ‘stealth technique’. Skillnaden idag, är att skalan är så mycket större, än vad det någonsin har varit. Det har heller inte varit frågan om något snabbt händelseförlopp. Ju långsammare det sker, desto svårare är det att upptäcka vad som händer. Misslyckas en strategi, så försöker man med en annan, tills det lyckats. Alla stater idag, som i någon grad har digitaliserat sin verksamhet, har drabbats av intrångsförsök. Inte bara utav tidigare nämnda ‘juveler’, utan även av andra stater via säkerhetsorganisationer. Det är ingen hemlighet. Det är vardag. Förekomsten av att nyttja sk. ‘mullvader’ eller ‘femtekollonare’ är mycket gammal och nyttjades bl.a. intensivt under Kalla Kriget. Dock så är det som med banker, att det inte är direkt fördelaktigt att förmedla att man blivit angripen. Det sänder bara ut signaler om att man är ett tacksamt offer. ‘Tysta leken’ är något som man ägnat sig tidigare åt vid kreditkortsbedrägerier och ersatt offren för att slippa negativ PR. Idag är man inte lika angelägna om att ersätta offren.
Att vilja tjäna pengar och försöka att göra sig själv livegen, ser jag inte som några som helst problem. Det är en av mina egna drömmar. När detta görs möjligt passeras en nivå, högst individuell och förr eller senare, som börjar göra det problematiskt för omgivningen. Det är när situationen blir som en drog – ‘mycket skall har mer’, som man sade förr. Som med all form av missbruk, så påverkas omgivningen aldrig till det bättre, än möjligen för gelikar. Missbrukare lär sig tidigt att manipulera sin omgivning, för att fylla sina behov. Ju större missbruket är, ju mer benägen är man att skydda detta och det gäller inte bara pengar och makt … I sammanhanger så låter sig vissa luras, andra inte. Dvs., vissa ser vad som händer och håller sig undan eller försöker ingripa, andra gör det inte förrän det är för sent. Lägg in det grundläggande inom ekonomi (inkl. spel): för att det skall finnas vinnare, så måste det finnas förlorare. När missbruket handlar om pengar, kopplas det snart ihop med makt, då det ena ger det andra och vice versa.
Jag ser samma mönster beträffande proportioner, när det gäller t.ex klimathotsbluffen. Proportionerna det handlar om där, är långt bortom de allra flestas uppfattningsförmåga. Detta gör det enklare för förövarna att lägga dimridåer och lura offren. Klimathotsmyten är bara ett många försök att nå [mer] pengar och makt (USA:s fd. vicepresident Al Gore har gång efter gång ‘ertappats med byxorna nere’, men fortsatt frenetiskt ändå, bipolärdiagnosen bidrar.). Problemet för förövarna inom detta område, är att allt för många har för mycket genuin kunskap, för att det någonsin skall kunna lyckas. Inte ens med hjälp av sina vapendragare media. Trots att dom borde vid det här laget ha givit upp, så fortsätter dom, vilket gör motivet allt tydligare. Den politiska organisationen FN är en bakomliggande aktör.
FN och EU är två internationella organisationer, som tappat sin ursprungliga bäring, pga av att de infiltrerats av ovan nämnda missbrukare. FN:s (fortfarande inofficiella) mål idag är varken demokratiska eller moraliska. Dom ser sig själva som en internationell överstatlig regering, med EU som vapendragare. Vilka EU:s ambitioner idag är, blev övertydliga med Lissabon-fördraget. Något man ville hemlighålla in i det längsta, men misslyckades. Om de flesta av EU:s medborgare insett vad som var på gång att hända redan då, så hade det varit EU:s definitiva dödsdom. Något man har lyckats att hålla hemligt mer effektivt, är Barselona-avtalet, vilket är direkt kopplat till både dagens situation i EU och med Lissabon-fördraget.
Destabilisering kallas det för, och är en långsiktig strategi för att minimera eller slippa de egna väpnade insatserna. Man låter de nyttiga idioterna göra grovgörat, för att själv sedan gå in och återställa ordningen och bekämpa de nyttiga idioterna.
Man vill själv framstå som ”befriaren”.
Detta är inget nytt, denna taktik har Kommunisterna i öst nyttjat sedan länge.