Jackie Arklöv-syndromet

Jag har flera gånger tidigare skrivit om det svenska Jackie Arklöv-syndromet att hata sin egen folkgrupp, som likt ett zombie-virus sprider sig över landet och skördar fler offer för varje dag. Dessa stackars självföraktande män, som inget hellre önskar än att om och om igen dunka sina huvuden hårt i väggen. Människor utan minsta respekt för sig själva.

Exemplen är många: Vi har Johan Ehrenberg, som menar att alla män bär skulden för våldtäkter. Hans intelligensbefriade debattartikel med det påståendet är visserligen över tio år gammal, så han kan ha ändrat åsikter flera gånger om sedan dess. Men ingenting glöms på internet, så han blir för evigt ett tydligt exempel på manshatande män.

Vi har Kawa Zolfagary, grundaren av ”Vita Kränkta Män”. Om han verkligen är självföraktande är jag ytterst tveksam till, jag tror ju att han använt manshatet som karriärstege. Men han måste ändå nämnas, med tanke på all skit han bidragit till för alla män i dagens Sverige.

Vi har Benny Andersson, som glatt skänkt över en million kronor till manshatarpartiet Feministiskt Initiativ. Jämfört med honom och hans handlingar verkar Özz Nûjens vansinniga gåva på hundratusen kronor till samma parti inte lika bortom allt vett och sans som annars, men man måste tänka på att Andersson varit snuskigt rik så länge Nûjen levt, och garanterat fortfarande är betydligt rikare. Det handlar inte så mycket om exakt hur stor förmögenheten de kastar bort är, som att de gör det.

Sen att Nûjen sagt i media att män ska hålla käften kanske inte betyder att han hatar män ännu mer än Andersson gör, men det är en god fingervisning om hans åsikter.

Fler exempel?

Tja, vi har ju Fredrik Virtanen, som tycker det vore bra ifall bara kvinnor fick rösta. Jag hoppas att han personligen följer sin syn på saken och avstår från valdeltagande, för han skulle antagligen rösta på något stolligt.

Sen har vi debattchefen Totte Löfström på Dumheter24, som stolt deklarerat sitt hat mot män. Dummare än de flesta, men visst är det trevligt ändå med lite ärlighet för en gångs skull?

Vi får heller inte glömma Jonas Sjöstedt eller Gustav Fridolin, partiledare och språkrör för partier som trivs bra tillsammans med Schymans manshatargrupp.

Jag tror det får räcka där.

Naturligtvis finns det många fler exempel, men förr eller senare måste man sluta räkna upp dem och gå vidare, vilket jag väljer att göra här. Nu ser jag istället tillbaka på listan och ser vad männen ifråga har gemensamt: Jo, med Zolfagary som undantag, eftersom han började anonymt för att därefter ta sig mediamakt, har de allihop den makt feminismen pekar på ”män” att äga på grund av ”Patriarkatet”, och driver sin feminism med hjälp av den.

Vissa har makt inom media, andra genom pengar, och ytterligare andra genom politik, men allihop är de mäktiga. Och allihop är de hycklare.

Dessa män lever inte feministiskt. De utnyttjar det ”Patriarkat” de själva tror på och envisas med att behålla sin makt, istället för att kliva tillbaka, hålla käften och överlåta allt åt duktiga kvinnor.

Vi har Sjöstedt och Fridolin som goda exempel. Vad gör två män som ledare för feministiska partier? Varför håller de fast vid politiken och vägrar släppa den makt de själva påstår att ”Patriarkatet” ger till män? Det är inte något patriarkat det handlar om här- det är de själva som envisas med att vara politiska ledare istället för att exempelvis ta jobb inom ett kvinnodominerande yrke som undersköterska, och det är deras egna feministiska partimedlemmar som valt dem!

Samma sak med alla de manliga skribenterna som gnäller om hur fel det är med män och att män är alldeles för mäktiga. Men så släpp er makt! Ni kan nog få jobb som städare istället… Det är förstås inte säkert att det blir kvinnor som skriver istället, men tycker man som man att män har för stor plats i media är det ju lämpligast att man själv inte naglar sig fast vid den makten. Sådant hyckleri känns liksom en aning unket.

Även Andersson och Nûjen bär det mansfeministiska hyckleriet, eftersom de själva valt vart de ska fördela sina förmögenheter. Genom detta investerar de i politiken och köper sig makt, precis som alla mäktiga ”mansnormativa” i den feministiska världsbilden. Män som köper makt… Kan det bli mer stereotypt rent feministiskt egentligen? De borde istället skänka bort sina pengar anonymt till humanitära hjälporganisationer som exempelvis Läkare utan gränser, Världsnaturfonden eller Ett klick för skogen.

Ack ja… Men vem har egentligen påstått att manliga feminister inte är hycklare? Måhända är det så, att de är feminister just för att de själva känner sig som maktfullkomliga kräk och skitstövlar? De kanske tror att alla män är lika fula inombords som de vet att de själva är? De kanske vill förändra sig, men inte klarar det?

Lättare än att ta tag i saken och ändra sin personlighet, kanske det är att måla upp samma personlighet på alla inom en viss folkgrupp och inbilla både sig själv och andra att det inte går att ändra sig, eftersom de är som de är just på grund av att de tillhör den folkgruppen?

Det betyder nog att nästan alla manliga feminister inte bara mår väldigt dåligt och betraktar sig själva som skit- de väljer dessutom mer eller mindre medvetet att ingå i någon sorts självförnekelse. För vill de ändra beteende, så kan de.

Men de vill inte, och anklagar därför hela sin folkgrupp för detta. Och därmed är vi återigen tillbaka till feminismen- vars svar på allt är att allting är männens fel.

Annonser
Det här inlägget postades i Samhället och Skamhället och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Jackie Arklöv-syndromet

  1. Ping: Dags för FN att övervaka Sveriges val? | WTF?

  2. Simon Nyman skriver:

    Väl skrivet – instämmer i stor sett i allt..

  3. Peter skriver:

    Bra skrivet!
    Om du orkar läsa, så bifogar jag här en (lång) text jag kommenterade på några bloggar där skribenten just sade sig vara feminist. Detta är mina egna tankar, åsikter och erfarenheter ang. detta. Vore kul att höra dina åsikter.
    ———————————————————————————————————————–

    ”För de flesta kvinnor, så handlar allting om kön. De flesta lever i föreställningen att kvinnor aldrig kan göra fel, vara oprovocerat elaka och alltid är ett offer i alla situationer. Det finns ingen självkritik och valet gås alltid hellre efter vilket kön en individ i fråga hade, än efter gott och ont. Det finns inget som skiljer i moral bara beroende på ens kön. Enda skillnaden är att de flesta män har bättre medel för våld, i form av råstyrka. Bättre medel för misshandel, bättre medel för våldtäkt, etc, p.g.a. sitt kön. Det finns lika många kvinnliga pedofiler som manliga i världen, det är bara ett större mörkertal då kränkningen mot barnet i fråga görs på ett annat sätt.

    Som man är det livsfarligt att få en kvinnlig förhörsledare – eller än värre domare – om man står anklagad för sexbrott. Då man löper avsevärt större risk att bli fälld – enbart p.g.a. kvinnors omdöme att inte tänka längre än i kön och alltid ta parti för sitt eget. I svenska fängelser sitter massor av män felaktigt dömda för sexbrott, p.g.a. kvinnors och barns falska vittnesmål i rätten. Då det alltid är lättare för folk att känna sympati för en kvinna eller ett barn. Även då denna ljuger.

    I en feminists ögon är även oprovocerade attacker på goda män en bra handling. En seger.
    Begreppet ”kvinnosyn” har man ofta hört. Hur många gånger har man hört begreppet ”manssyn”? Även begreppet ”gentlemen” är allmänt känt och ofta även förväntat av män att följa. Ingen motsvarighet för kvinnor har någonsin nämnts.

    Är det verkligen kvinnor som är det mest missgynnade könet? Hur många gånger har inte kvinnor blivit favoriserade enbart p.g.a. sitt kön och utseende? Fått anställning av manliga chefer som istället ratade en manlig individ med högre kompetens? Hur många kvinnor har inte levt på sitt utseende och kön för att nå framgång, fått sina poster genom kvotering, hur många har inte haft möjligheten även att gå sängvägen till framgång? Vilket kön har alltid försökt imponera på det andra livet igenom, generation efter generation liksom i djurvärlden i hopp om att bli valda? Och varför är det inte lika synd om en medelålders, överviktig, manlig asfaltsläggare när denne inte tycker han duger som han ser ut, som en tjej i tonåren med samma självtankar?

    Jag växte upp med en ensamstående mor och två systrar och fick lära mig tidigt att respektera det motsatta könet. Gång på gång genom livet, har jag sen endast fått erfara kränkningar från kvinnor. Min snällhet har enbart utnyttjats och missbrukats för direkt elaka syften. Jag är fullt medveten om att jag enbart har haft en väldig otur. Min erfarenhet är även att kvinnor initialt verkligen börjar leta fel hos män direkt och t.o.m. inleder möten med att tänka ”Vad är det för fel på honom då?” istället för motsatsen. Vad har man då för syn på sig själv?

    På T-banan en gång sade en äldre herre till några tonårstjejer som hade fötterna på sätet. Dessa blev totalt rasande – skrek könsord till mannen och allt som blev helt chockad, tog sig för bröstet och vacklade av vid nästa station. Var det också en feministisk seger? Varje man som sitter felaktigt dömd för våldtäkt i svenska fängelser efter en kvinnas falska vittnesmål – är det också en feministisk seger? Tonårstjejer som bygger sin popularitet på att håna och kränka snälla killar? De kvinnor som lurade sig in hos gamla för att sen misshandla och stjäla från dem – är det också en feministisk seger? Är det kvinnliga könet alltid offer i vilket fall som helst?

    Jag känner dig inte. Men av dina blogginlägg att döma, inser jag att du inte har något omdöme. Att allt handlar om kön, även för dig. Och att du hellre skulle ta parti för en ond kvinna än en god man.”

    • bergersjo skriver:

      Jag skulle inte gått så långt som att skriva att det är på ett visst sätt för de flesta kvinnor. Jag vill inte tro att de flesta kvinnor är feminister. Om de är det, däremot, vet jag inte.

  4. Peter skriver:

    Alla kanske inte skulle kalla sig själva för feminister. (Vad detta nu innebär?) Däremot är min erfarenhet livet igenom att de alltid tar parti för sitt egen kön och förbiser allt annat. Att ens kön alltså är viktigare än gott och ont. Det kanske bara är mina erfarenheter, men jag önskar att jag fick se något annat. Så jag fick en annan uppfattning.

    Kände inte till Nujens bidrag till det nämnda partiet tidigare, däremot Bennys. Jag gissar dock på att syftet främst är en PR-grej, för att bli mer populär hos det motsatta könet. Det funkar troligen också.

    Kommer du ihåg när F! eldade upp 100 000 kronor? Tänk vad mycket annat de pengarna hade kunnat gå till. Tredje världen, barncancerfonden…Istället valde de det. Sänder det ut signaler om att vara ett seriöst parti? Ett empatiskt parti? Usch säger jag bara…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s